Fyra korta berättelser

En 12-årig pojke som medicinerat för en förmodad ADHD under 6 års tid uppvisade tecken som tydde på bipolär sjukdom. Under en period av försämring avseende symtom och beteende, som troligen orsakats av mani, stal han några tusen kronor hemma. Han förnekade stölden, men under den närmaste tiden därefter kom han hem med olika saker som han köpt. Han tog med sin mormors väska till skolan, innehållande en mängd konserver som han tagit med hemifrån och gav det till sin lärare.

Läraren hade varit i daglig kontakt med föräldrarna med anledning av pojkens problematiska beteende i skolan, men själv verkade han omedveten och obekymrad över hennes rapporter till föräldrarna. Han hade under en lång tid haft sömnproblem, hållit på med olika störande aktiviteter under nätterna utan någon som helst tanke på att han kunde störa de övriga i familjen. Han ställde orimliga och irrationella krav och var ett stort disciplinproblem både i skolan och hemma. Han hade under alla år han medicinerats och gått i psykoterapi blivit förflyttad mellan olika studieprogram och skolor. Alla problem förvärrades under perioder av sömnlöshet och överaktivitet som pågick i stort sett dygnet runt. Föreställningar om att vara superman, med t.ex. vild brottning under TV-tittande, gjorde att han riskerade både sin egen och andras säkerhet. Detta beteende och det ovan beskrivna kan inte förklaras av ADHD eller uppförandestörning. Sådant beteende uppträder ofta uttalat hos barn med bipolär sjukdom och kan i stort sett göra det omöjligt att klara av hem- och skolsituationen.

Barnet som beskrivs ovan hade genomlidit många liknande episoder under den tid han behandlats med stimulantia, men hans behandlare hade under alla år försummat att bedöma om orsaken till hans beteende skulle kunna bero på bipolär sjukdom. Han hade år efter år fortsatt att få höga doser av stimulerande medicin, däribland Ritalina, eftersom man uppfattade att hans problem berodde på ADHD. Någon ny utredning gjordes inte under hela denna tid trots att han blev sämre och att hans beteende och symtom upprepade gånger förvärrades till krisartade proportioner.

Detta är också ett exempel på att en tidigt diagnostiserad ADHD oftast får kvarstå som diagnos, även om många tecken under åren framöver visar att problemet bottnar i något annat, vanligen bipolär sjukdom.

---

En 10-årig pojke kom för en psykiatrisk bedömning som enligt mamman var en förutsättning för att sonen skulle kunna bli intagen på ett behandlingshem. Hon upplevde att de olika behandlingar som han genomgått inom bl.a. öppen- och slutenvård samt behandling genom dagliga träningsprogram inte hade varit till någon större hjälp, och hon klarade nu inte av honom hemma. Han var nyligen utskriven från sjukhus där han hade fått diagnosen ADHD och tvångssyndrom samt ordinerats daglig medicinering.

Vid bedömningstillfället skedde en summering av mammans syn på problemen: "Han är för uppvarvad, han har vredesutbrott ... det blir bara värre ... han hamnar utom kontroll (vad gäller aggression och beteende) ... jag kan inte handskas med honom ... han har problem i skolan, slåss ... de kan inte handskas med honom ... han tänder eld, han slår sönder saker ... han är omöjlig att kontrollera ... han åker timtals med tunnelbanan (lämnar hemmet och skolan utan lov och åker tunnelbana fram och tillbaka i stan) ... han har snattat, han ljuger och stjäl ... han har plockats upp av polis (flera gånger)." – Mamman känner sig mycket arg och uppgiven inför problemen.

Barnet har besökt akutmottagningen på sjukhuset där han fått sina flesta behandlingar vid ett flertal tillfällen under den senaste tiden. Vid det senaste besöket berättade han för läkare att hans huvudsakliga problem var att han inte kunde kontrollera sin ilska och att hans mamma sagt att han var mycket arg och att hon inte längre kunde klara av honom. Hon ville att han skulle läggas in på sjukhus. Hon råddes dock att ta hem honom och fortsätta med medicineringen och söka behandling vid en öppenvårdsklinik. Sonen hade en stark familjebakgrund som indikerade på bipolär sjukdom.

---

Ett hembesök gjordes hos en 6-årig pojke med anledning av en akut uppkommen situation. Pojkens mamma kunde inte få honom inlagd för vård trots att hans beteende var plågsamt och att det var nu omöjligt att ta hand om honom hemma. Han hade ett förflutet med hyperaktivitet och tidigare behandling med medicin. När vi träffades var han avstängd från skolan p.g.a. ett extremt hyperaktivt, destruktivt och aggressivt beteende. Modern berättade att försämringen gått snabbt under de senaste veckorna. Han hade blivit hyperaktiv, impulsiv och rastlös, och vilade eller sov i stort sett inte alls. Mamman tvingades låsa in honom i ett rum under natten och genom ett titthål i dörren kunde hon se hur han rusade runt, hoppade från möbel till möbel på ett riskabelt sätt. Han höll de övriga familjemedlemmarna i spänning och hindrade deras sömn. Vid besöket var han trevlig och vänlig, men patologiskt uppvarvad. Han sprang och hoppade oavbrutet över möblerna med stor risk för att skada sig själv. Han klättrade på möblerna, försökte ställa sig på huvudet och slå halsbrytande kullerbyttor uppe på möblerna. Han pratade oavbrutet och var uttalat grandios. Han tillstod att han hörde röster som uppmanade honom att fortsätta med sitt beteende.

---

En 14-årig pojke, som bor tillsammans med några syskon och en ensamstående mamma som knappt klarar deras uppehälle via socialbidrag, hade uppvisat svåra beteendestörningar sedan tidig barndom. Han hade mycket tidigt fått diagnosen ADHD och genomgått flera års psykoterapi och medicinering, men fungerade ändå dåligt. Hamnat i den ena krissituationen efter den andra, avstängts från skolan, flyttats från skola till skola. Polisen hade många gånger kallats till hemmet p.g.a. hans aggressionsutbrott och medföljande problem. Trots sin intelligens fungerade han inte i klassrumssituationen. Under en period då hans symtom och beteende försämrades, blev han ytterst krävande och insisterade på att mamman skulle köpa den ena dyrbara saken efter den andra åt honom. Han avstängdes från skolan flera gånger under denna period, han var krävande och argumenterande. När denna akut svåra period avtog genom behandling mot bipolär sjukdom, uttryckte han: "Jag trodde jag var rik ... jag trodde mamma kunde köpa mig allt det jag ville ha ... jag trodde jag kunde göra allt som jag drömde om ... jag trodde jag var superman ... jag hade så mycket energi."

Pojken hade en stark ärftlighet för bipolär sjukdom, och även modern led av samma sjukdom.