Behandling

De flesta som har tics kommer på olika sätt att lindra eller tillfälligt ta bort ticsen. Det har visat sig att det går att lära att träna på detta så att det blir ännu mer effektivt.

Dessa tekniker håller på att utvecklas och det bör vara den behandling som först sätts in. Ibland är själva ticsen så svåra att de behöver dämpas med medicin men det är vanligare att man också har ADHD eller OCD och att det är det som behöver behandlas med medicin.

Cara Verdellen har skrivit en arbetsbok och medföljande manual för behandlare för bästa sättet att få tics att minska. Materialet finns på engelska och bland annat danska men ännu inte på svenska. För att göra övningarna så finns en app att ladda ner BT-Coach.

En likartad internetbehandling på svenska håller på att utvecklas men är ännu inte klar att spridas. http://www.bup.se/sv/Om-BUP/Forskning/BIP/Om-Barninternetprojektet/biptic/

 

Självhjälpsbok för ungdomar av Doktor Dunc som själv har Tourettes
Ett sätt som ungdomar kan använda för att själva behandla sina tics är att utgå ifrån den behandling som psykologen B Duncan Mc Kinlay utifrån sin egen Tourette beskriver i Boken ”Nix your tics” Duncan McKinlay har själv kommit till rätta med svåra tics. Han bedriver forskning om Tourette och leder behandlingsgrupper med ungdomar så han är verkligen trovärdig. 

Så här beskriver Duncan McKinlay hur behandlingen går till. Ett första steg är att dokumentera dina olika tics genom att skriva ner dem och ge dem ett ”arbetsnamn”, gärna ett som får dig att skratta.
Tänk på dina tics som något som är skilt från dig, något/någon som har en egen personlighet, och egna tankar. De har egentligen inte så mycket med dig att göra förutom det faktum att du besväras av dessa jobbiga och oinbjudna ”gäster”.

Det är viktigt att även gradera hur mycket dina olika tics påverkar dig. En del kanske inte alls är speciellt besvärliga, de kanske till och med är bra att ha i en del situationer.

Det kanske även är så att ingen av dina tics besvärar dig särskilt mycket, och då är det ju inte något problem, eller hur? Men om de besvärar omgivningen då? Ja, det är ju faktiskt inte heller ditt problem, så länge det inte skadar någon annan. Men du ändå har problem med att dina tics besvärar din omgivning, då har du ju problem med dina tics!

Hur kan man veta att man har tics? – Tics visar sig plötsligt och frekvent och tar sig samma uttryck i stort sett varje gång. Varje gång du haft ett tic, upplever din kropp en lättnadskänsla, ungefär samma slags känsla som när du har kliat dig. Om du gör ett tic för att få en lättnad i tanken och inte bara för att befria dig från en obehaglig känsla, handlar det nog snarare om tvångssyndrom, och ska inte läggas till din tic-lista.

När du har identifierat dina olika tics och graderat dem, kan du börja angripa dem ett efter ett! Välj det som irriterar dig mest och börja där. Ställ in dig på ett hårt arbete, det är ingen rolig uppgift, men att jobba med ett tic i taget är det bästa sättet att lyckas.

En bra början är att beskriva karaktären hos ticet, dvs. hur ticet uttrycker sig. Det kan du göra genom att ta reda på vilken/vilka delar av kroppen som berörs av ticet, och exakt vad som händer med den delen av kroppen. Du kan exempelvis stå framför en spegel eller spela in dig själv med en kamera. Vad händer i kroppen och i vilken ordning? Syns ticet bara på ena sidan av kroppen, är det snabbt eller långsamt, hur avslutas det? Gör jag ytterligare något under ticet, eller direkt efter ticet?

Allt det här kan kännas underligt och kanske lite jobbigt att göra, särskilt om du ber om hjälp av en kompis eller anhörig som känner till dina tics väl. Men den personen kanske ser saker som du själv inte lägger märke till. Det underlättar om man kan se humoristiskt på det hela.

När ticet nu är ”identifierat”, tänk då efter ordentligt om det kommer någon varningssignal innan ticet uppstår. Det kan vara en inre upplevelse eller ett yttre tecken. Får du någon föraning av något slag, en känsla av att det kliar, att det sticker i kroppen, en spänningskänsla, eller att du känner dig varm? Händer något i kroppen innan dina tics inträffar, kommer de vid en viss tid på dagen eller på en viss plats? Blir de värre eller sätts igång vid speciella tillfällen eller i kontakt med särskilda människor?

När du har ställt de här frågorna och funderat över dem så har du börjat ”lära känna” dina tics, hur de fungerar och när de uppstår! På så sätt kan du nu inrikta dig på just dessa situationer och hitta ett sätt att bemöta impulserna. Du kan t.ex. helt enkelt undvika en del av de situationer och platser som drar igång dina tics. Det är då viktigt att du noga tänker igenom vad det innebär för dig att undvika dessa situationer och väga för- och nackdelarna mot varandra.

När det gäller situationer, människor och ställen som du av olika anledningar helt enkelt inte kan undvika, så finns det andra knep att ta till för att hålla dina tics i schack. Det kanske räcker med att ändra en liten detalj i en situation, eller att undvika att göra vissa saker tillsammans med en viss person för att hindra dina tics triggas igång. Om dina tics blir starkare när du måste prata, kanske du kan välja att gå på bio tillsammans med en kompis, då behöver du ju inte prata så mycket och dina tics kanske håller sig lugnare.

Du kanske vet att stress förvärrar dina tics, det gäller både positiv och negativ stress. Det kan handla om att vara i ett rum fullt med folk, eller att missa en måltid. Dina tics ”trivs” när du känner dig stressad eller arg, då får de ett övertag. Det är just det som du ska förhindra genom att försöka se med humor på situationen och inte stressa upp dig. Att lära sig att slappna av i hela kroppen är ett bra sätt att övervinna stress. Det finns många sätt, däribland yoga, meditation, lyssna på musik, få massage eller ta ett hett bad.

En sak som är bra att lära sig och som du kan praktisera överallt utan att någon upptäcker vad du gör är djupandning. Det låter kanske fånigt men det hjälper faktiskt. Så här gör du: sitt avslappnat (om du är spänd ”trivs” ticsen) och andas in djupt, ända ner i magen, räkna till fem och andas sen ut. När du andas ner i magen så blir andningen långsammare. Det ska inte kännas som om du får för lite luft eller att du håller andan, då får du räkna lite snabbare till fem innan du andas ut. Du måste träna djupandningen ett tag innan du känner dig avspänd och upptäcka att dina tics minskar.

Varje gång du lyckas hindra ett tic så har du försvagat ticet! Det är ju naturligtvis inte så lätt att sätta stopp för tics, om så vore skulle du inte ha något problem, eller hur? Men genom att du skaffar dig förhållningssätt som utmanar dina tics kan du bidra till att försvaga dem.

Förhållningssättet ska vara fysiskt oförenligt med ticet – det måste stå i motsatsställning till det tic som du gör, dvs. du ska inte kunna utföra ”motrörelsen” och ticet samtidigt. Förhållningssättet/motrörelsen ska vara diskret eller nästan osynlig, du vill väl inte att ”motrörelsen” ska vara mer synlig och smärtsam än det ursprungliga ticet? Du ska också kunna använda ”motrörelsen”/förhållningssättet under en lång tid utan att bli uttröttad.

Den vanligaste ”motrörelsen” är att spänna den muskel som är motsatt den som man använder i ticet, t.ex. att spänna halsmuskeln så att du inte kan göra ett ”nickande tic”. ”Ljudtics” bemöter du bäst genom att andas djupt. Om ett tic består av flera led så är det ”enda” du behöver göra att störa den första rörelsen eller det första ljudet som ingår i hela ticet.

Det finns tre speciella tillfällen som ”motrörelser” behövs:

  • det första tillfället är när du känner att ticet är på gång – när dina varningssignaler reagerar
  • det andra tillfället är när du får ett återfall och ticet får utrymme, använd din motrörelse i alla fall under någon minut
  • det tredje tillfället är när du är i situationer där du vet att ticet brukar uppstå – var då förberedd på att använda ”motrörelsen”.

Gör motrörelser så fort du känner en lust att tica och fortsätt med dem ända tills du känner att den lusten försvunnit

Att blockera tics känns dock inte särskilt tillfredsställande i början. Den första tiden innebär tufft arbete och mycket uppoffring från dig. Du kommer inte att tycka att det går framåt, det kan t.o.m. verka som om du blir sämre. Konstigt nog är det här ett gott tecken som visar på att du trots allt gör framsteg när du lyckas stå emot ticet. En dag kommer du att upptäcka att det verkar ha försvunnit helt. Det kan dock komma tillbaka, och då är det viktigt att du inte känner dig uppgiven. Du kommer att kunna stå emot ticet och lyckas att hålla det nere, och det kommer inte alls att ta lika lång tid som det gjorde första gången, det du upplever är bara ”en spontan återfödelse” och det är normalt att det händer. Ticet blir svagare och svagare för varje gång, tills du en dag upptäcker att det verkligen har försvunnit. Det kan ta olika lång tid att bli av med ett tic genom att jobba aktivt med motrörelser och annat, kanske upp till 3–4 månader innan du verkligen har blivit av med ticet för gott. Men det är inte lika jobbigt hela den tiden, det är de första veckorna som är jobbigast, sedan handlar det mer om att ”hålla ställningarna”.

Det finns en del som tvivlar på om det verkligen går att motverka tics och det är förståeligt. Men kom ihåg att ”kontrollera tics” inte betyder att man drivs av en lust att trycka ner. Med den här metoden fokuserar man på ett tic i taget, och det skiljer sig från om man skulle uppbåda övermänskliga krafter och undertrycka alla tics på en gång. Det är en omöjlighet och är dömt att misslyckas!

Att försöka undertrycka ett tic är hopplöst i långa loppet. Men om du använder dig av metoden med motrörelser blockerar du ticet i stället för att undertrycka det. Undertryckande är något du kan lyckas med under en kort period – t.ex. när du är skolan. Det är bara temporärt, för när du är ensam kan du släppa dina tics fria igen. Men om du kontrollerar dina tics med motrörelser kommer du att kunna bli av med dem, ett efter ett. Att kontrollera tics innebär ett helt annat förhållningssätt. Du jobbar med motrörelser och kontrollerar tics för din egen skull och inte för omgivningens. Du tar ansvar för ditt liv och ditt funktionshinder, och försöker inte bara anpassa dig till omgivningen genom att undertrycka dina tics i sällskap med andra och sedan släppa dem fria när du är ensam. Då har du ju faktiskt kvar dina tics!
Man kan tro att motrörelserna kan bli nya tics, men så är det inte. De fungerar som ett plåster, de förhindrar försämring och ger tid till läkning.

Många undrar om den där lusten att ”tica” verkligen försvinner – det gör den faktiskt! Om motrörelser och kontroll av dina tics fungerar för dig, så betyder inte det att du inte hade ett verkligt funktionshinder innan, eller att du inte hade försökt på allvar att sluta tica. Tidigare blev många barn straffade för sina tics, man trodde helt enkelt att barnet kunde kontrollera sina tics. Därför har många av dessa barn fått jobba hårt som vuxna för att övertyga omvärlden om att det inte är något man gör för nöjes skull. Dessa vuxna kan nu känna oro för den här metoden med motrörelser för att kontrollera tics. De är oroliga för att om det lyckas, så kanske den gamla konstiga inställningen till tics återuppstår. Idag vet vi dock att tics beror på neurologin, och även om vi lär oss att kontrollera tics med motrörelser, så ändras inte detta faktum!

Hur dina tics uppkommer kan liknas som att du har en ”läckande broms i hjärnan”. Tics som man får som litet barn verkar vara lättare att bli av med än de som man får som äldre. Det är därför viktigt att upptäcka tics och börja jobba bort den så fort som möjligt. Och nu finns ju en teknik för det: motrörelser!

Psykologer har på senare tid förstått att vi kan förändra vår hjärna och anpassa oss genom olika mentala övningar. Varje gång du gör dina motrörelser så påverkar du hjärnan i den riktning som du önskar. Om du inte gör något så kommer du troligen att få behålla dina tics livet ut.

Det är alltid viktigt med uppmuntran, eller hur? Se därför till att det finns personer i din omgivning som lägger märke till skillnader och uppmuntrar dig till dina framgångar. Det är alltid bra med ett par extra ögon som kan upptäcka när något tic är på väg tillbaka. Men det är viktigt att omgivningen stöder dig på rätt sätt, och det är därför bra att de vet vilket tic du försöker bli av med just nu. Får de påpeka om du gör just det ticet? Ska de ha någon kod som gör dig uppmärksam på ett tic, när ni är bland folk? Hur snabbt får de reagera på ditt tic, ska de vänta in och se om du startar motrörelser? Påminn personerna om deras roll som uppmuntrare, att de inte ska övervaka dig, bara finnas till hands och påminna dig om att göra dina motrörelser. Men i slutändan är det bara du själv som bestämmer hur mycket du ska jobba med dina motrörelser. Det är också viktigt att hålla dina supportrar uppdaterade om hur långt du har kommit i ditt arbete.

Lite tips och råd:

  • Jobba med ett tic i taget. 
  • Börja arbetet när du vet att du har några lediga dagar framför dig. 
  • Berätta för personer nära dig vad du tänker göra - så att de inte saboterar ditt arbete utan att veta om det. 
  • Börja direkt på morgonen – ticet är som ”svagast” då, var redo med din motrörelse. 
  • Ha tålamod – dina tics har flera års försprång. 
  • Bli inte girig – det är inte nödvändigt att bli av med alla tics! 
  • ”Symtomförhandling” – ibland kan vi inte jobba med ett tic på en gång, då är det bra att göra en ”överenskommelse” med ticet. Börja med att dissekera det så att du ser de olika stegen i ticet. Det kan ibland räcka med att ta itu med ett enda steg för att hitta ett sätt att stå emot ticet. När du funnit det viktiga steget kan du då hitta ett sätt att eliminera ticet?

Att jobba med motrörelser när man också har ADHD kan vara tufft. Det är viktigt att du kan få behandling för din ADHD först innan du börjar jobba med dina tics. Att ta medicin för ADHD gör att du får den där ”bromsvätskan” du behöver för att kunna jobba på med din kontroll av tics genom motrörelser.

Sist men inte minst är det viktigt att ha ett mål. Det hjälper dig när du inte kan se någon mening med ditt arbete. Det är viktigt om du kan föreställa dig ett liv utan ett specifikt tic. Allt det du kan göra när du inte längre behöver dölja ticet för din omgivning!

Nix Your Tics!