Symmetri, beskrivning

Maja har inga katastroftankar. Hon har själv ingen förklaring till varför hon gör det hon gör. Hon kan åtminstone inte förklara det med att hon har starka katastrofkänslor.

Man kan kanske kalla det för att hon har vissa vanor som hon har svårt att bryta. Rutiner som hon börjat med. 

Jfr med "stereotyper" som man ofta ser hos personer med autistiskt syndrom.

Det finns ju inte skarpa gränser mellan stereotypa handlingar (eller vanor) och tvångshandlingar - men man kan väl säga att skillnaden är att man vid tvångshandlingarna har motstånd emot vanorna. Egentligen vill jag ju inte hålla på med alla de här rutinerna.

En viktig fråga är ju också hur svårt det är att ändra rutinerna. Även om man har gjort en sak på samma sätt under många år behöver man inte ha svårt att ändra sig – jfr med att man har borstat tänderna på samma sätt under lång tid. 

Även om man ser det som stereotypa handlingar kan man behöva någon metod för att hjälpa personen att ändra dessa. Då måste man först utgå ifrån att personen ser nackdelarna med dessa handlingar, och att han vill ändra på dem. Det första man måste inse att är att vanor också kan vara svåra att ändra på. Man kan jämföra med tics (t ex ”ofrivilliga” muskelrörelser). Det finns ingen tydlig gräns mellan komplexa motoriska tics och tvångshandlingar. Tics kan vara mycket svåra att ändra på. 

När Thomas tar på sig skorna håller han på tills det ”känns rätt.” Håller man på länge med sådana saker är det ju ett problem på många sätt, men själva fenomenet kan nog de flesta känna igen hos sig själva. Man rättar till sina kläder tills det känns rätt. För den som inte har OCD kan det gå fort, och det inte så viktigt. Kan stå ut med att det blir lite fel ibland.