Tips! Du kan närhelst du önskar växla mellan rollerna. Klicka bara på önskad figur här till vänster.

Vad ska man uppmärksamma för att tidigt
kunna upptäcka autism? -


Föräldrar och andra närstående kan hjälpa till att tidigt upptäcka autism genom att vara uppmärksam på:



  • Om barnet använder ögonkontakt för att få igång samspel. Om du som förälder misstänker autism så tänk på att se om barnet självt förstår att använda ögonkontakt för att få igång kommunikation. Det är en annan sak om du ser till att få ögonkontakt med barnet.

  • Om ögonkontakt medför en glädje och ett leende.

  • Om barnet kan växla mellan att lyssna och själv ge ifrån sig ljud från cirka 6 månader. Barn med autism ger ifrån sig ljud utan att ta hänsyn till samspelet.

  • Om barnet inte verkar känna igen förälderns röst.

  • Om barnet inte bryr sig om när en förälder söker kontakt genom att säga barnets namn, men kan bli helt upptagen av ovidkommande ljud.

  • Om det typiska spädbarnsjollret inte utvecklas från 9 månaders ålder.

  • Om barnet tappar sitt språk eller andra sociala förmågor. Cirka en tredjedel av barnen med autism börjar tala enstaka ord men mellan 15 månader och 2 år så slutar de prata, och ibland tappar de även delvis uppnådda sociala förmågor att visa med gester och ögonkontakt.
Tidig upptäckt
Det går troligen att upptäcka hälften av barnen med autism vid 14 månaders ålder om man undersöker ovanstående förmågor. En del har bara antydningar till bristande samspel vid 14 månader men kan utveckla autism som är tydlig vid två års ålder. Detta konstaterades vid en undersökning där man med jämna mellanrum undersökte en grupp barn med ökad risk för autism, eftersom de var yngre syskon till en med autism. Barnen som först fick tydligt autism vid 2 års ålder skiftade blicken något mer sällan mellan ett föremål och en person vid 14 månaders ålder, men det var så obetydligt att det inte går att fånga vid en screening. Arch Gen Psychiatr 2007;64:853-864. Holman, Garrett-Mayer.

Den tidiga och viktigaste avvikelsen handlar om barnets naturliga intresse för att ha kontakt med en vuxen som söker kontakt. Det börjar med att barnet ler som ett svar på den vuxnes kontakt. Barnet är nöjt då det sysslar med en sak och samtidigt visar att det delar upplevelsen med den vuxne genom att omväxlande titta på föremålet och omväxlande på personen. Vid ungefär 8 månaders ålder tittar barnet åt det håll som föräldern vänder sig åt med sin blick. Mellan 10 och 12 månader börjar barnet kunna se på ett föremål som föräldern pekar ut och säger ”titta”. När barnet har sett på föremålet så tittar det tillbaka på föräldern och söker bekräftelse. Barn med autism kan mer slumpmässigt titta på det utpekade föremålet, men bekräftar inte på det typiska sociala sättet. Mellan 12 och 14 månader börjar barnet själv peka ut ett önskat föremål och göra den typiska växlingen med att ömsom se på föräldern och ömsom på saken. Några månader senare kan barnet peka på föremålet och ge ifrån sig något ljud eller enkelt ord. En del barn med autism saknar helt denna förmåga, en del kan peka eller öppna och sluta handen i riktning mot saken utan att fånga förälderns blick. En del väljer att ta förälderns hand och leda mot det önskade föremålet utan blickkontakt. Mellan 14 och 16 månader är det därför ofta möjligt att se att det handlar om autism, ifall barnet inte då på ett för barn så typiskt sätt vill dela med sig av upplevelsen av ett intressant föremål med föräldern. Vid normal utveckling märks det att barnet njuter av att få igång den sociala kontakten snarare än att peka ut själva föremålet. Utifrån den här färdigheten så utvecklar barnet olika sociala förmågor att via känsloutryck, ljud, ord och gester få till ett samspel. När barnet kan detta så är det ett tydligt tecken på att språkutvecklingen kommer att ta fart under det kommande året.
Det som kan vara svårt att skilja ut är om barnet är mycket utvecklingsstört och har en försenad utveckling. Det är också svårare att förstå det autistiska om det handlar om den mer välfungerande gruppen bland personer med autism som kan peka ut vissa saker, färger eller former som de tränat in. Det som då skiljer är att barnet med autism pekar, men utan syftet att få igång ett samspel.

Den här avsaknaden av samspel är det mest karakteristiska vid autism. Andra färdigheter, som att lystra till sitt namn, som ofta utvecklas redan mellan 8-10 månader, kan också bero på problem med hörseln. Normala barn utan hörselskada reagerar speciellt på sociala ljud och språk. Karakteristiskt för barnen med autism är att det ofta reagerar mer på andra ljud som t.ex. en fläkt, trafik och slammer.
Barn har också förmågan att när de upptäcker något nytt vända sig mot föräldern för att kontrollera dess sinnesstämning. Om föräldern är arg, förvånad, rädd eller annat så imiterar barnet en del av vad föräldern uttrycker. Barnet med autism klarar inte att imitera känsloläget, och det är en del av funktionshindret, som senare i livet är ett stort hinder för att få kontakt med andra barn. En annan del av funktionshindret är tendensen att se till detaljer och inte till helheten. Till exempel kan en del barn med autism lika gärna lägga ett pussel upp och ner genom att se på former, som att gå efter bilden på framsidan.
Vid 4 års ålder har inte barnet med autism, till skillnad från ett normalt barn, börjat förstå att andra personer har egna tankar och känslor. Denna oförmåga att leva sig in i vad andra personer tänker och vill utgör ett avgörande hinder för att utveckla sociala kontakter. Flera tester har utvecklats för att fånga upp denna svårighet.(Exempel på ett test: Sally Anne test)

Det är dessa tecken på nedsatt förmåga till socialt samspel som är det centrala då det gäller att upptäcka autism. Ofta är det dock språklig försening som leder till att föräldrarna börjar misstänka autism, utvecklingsstörning eller mer specifika språkproblem. Många barn med autism börjar säga några ord men tappar sedan förmågan. Andra utvecklar ett språk, men det är mindre socialt. Barn med autism har mer av ”papegojspråk” där de upprepar som ett eko, rabblar eller säger saker som förekommer till exempel i TV-program, utan att det passar in eller har en tydlig samspelsfunktion. I normal talutveckling ingår att barnet härmar, men det som är karakteristiskt för de talande barnen med autism är att det kan verka avancerat med utvecklad grammatik och mer vuxet ordförråd. Kontrasten mellan de ibland avancerade meningarna som barn med autism använder är stor i förhållande till hur de tar emot och tar till sig av uppmaningar. Redan mellan 12 till 14 månader kan ett normalt barn följa en enkel uppmaning. Det fungerar dåligt för barn med autism, men föräldrarna kan tycka att deras barn med autism är ovanligt självständigt. Istället för att söka kontakt med föräldern för att få klarsignal för att göra något så kan barn med autism direkt utföra relativt avancerade handlingar som att dra fram en stol för att komma upp till något önskat. En del barn med autism kan också på ett mekaniskt sätt lära sig benämna saker som färger, föremål, siffror och bokstäver utan att samtidigt reagera och förstå då andra använder orden i sitt sammanhang eller själva få in dom på ett passande sätt i sitt tal. De mest avancerade barnen med autism kan på samma sätt bli extremt tidiga och duktiga på att läsa och använda sofistikerat språk utan att det innebär förståelse av vad som läses eller sägs på den nivå som man kan förledas att tro. En del kan fastna vid att repetera vissa ord utan något egentligt sammanhang. Det kan handla om en period då ett ord eller en fras yttras i tid och otid för att sedan helt plötsligt försvinna. En del sätter också ihop flera ord till ett enda block. Till exempel ”detvilljaginte” samtidigt som barnet har svårt att göra nya fraser och stoppa in de enskilda orden rätt.
Föräldrar och närstående misstänker ibland under första levnadsåret att den medfödda egenskapen att söka social kontakt och vara delaktig i andras känsloläge är underutvecklad. Ofta har de dock upplevt det som normalt men att det sedan någon gång innan två till tre års ålder börjar gå bakåt.

Lek
Barn med autism fastnar ofta i en viss aktivitet och kan syssla med den i timmar utan behov av andra personer.

Barnen med autism fastnar ofta helt på den första nivån då det gäller att börja med lek som innebär att känna eller smaka på ett föremål och sedan hantera det på ett ensidigt sätt som t.ex. att snurra, vrida, banka eller kasta. Typiskt är att snurra på hjul, att ställa bilar på rad istället för att leka med dem, att lägga kritor i ordning istället för att rita med dem eller att stapla föremål på samma sätt om och om igen. Ofta föredrar de enkla saker som snören, klossar och stenar framför utvecklade leksaker. Ofta sorterar de eller staplar på ett monotont sätt så att det blir samma form, färg eller annat.

En del sysslar med mer komplicerade pussel eller TV-program, video och dataspel men de upprepar det på ett enformigt sätt och utan att vilja ha samspel. Ofta gillar de att leka tafatt och att lyftas, snurras eller brottas med. Typiskt är att de mer är ute efter den kroppsliga stimulansen än samspels- och lekaspekten.

Stereotypier
Stereotypier innebär rörelser eller aktiviteter som saknar mening, som upprepas på samma sätt. Ofta blir de uttalade efter tre års ålder och kan innefatta att lukta på , känna på, slicka på och titta på saker på ett speciellt sätt. Ofta använder barn med autism sina egna händer eller andra kroppsdelar och stimulerar sig själva genom att gunga och fladdra med händerna. Ofta blir de helt fascinerade av en viss struktur, ett visst ljud eller att ljuset flimrar då de fladdrar med händerna framför ögonen. Det är också vanligt att gå på tårna även om det förekommer även hos barn som inte har autism. Stereotypier är inte enbart typiska för barn med autism utan även utvecklingsstörda eller de med andra handikapp som blindhet. Även normalt utvecklade småbarn kan ha övergående stereotypier när de blir frustrerade eller upprymda, speciellt innan de utvecklat sitt tal.

Barn med autism fäster sig ofta vid ett visst föremål som det vill ha i handen för jämnan. Ofta handlar det om hårda föremål och inte de typiska gossedjur eller gossefiltar som småbarn ofta har som tröst.

Genom att barn med autism blir så uppslukade av en viss aktivitet så är det också svårt att få dom att bryta den och växla till något annat. Ofta slutar vuxnas försök att få barnet att byta aktivitet med att barnet får ett plötsligt utbrott med antingen aggressivitet eller självdestruktivitet.

Utvecklingsbedömning på barnavårdscentralen

18 månader- Kan gå säkert utan stöd, bygger torn av 2-3 klossar, kan rita prickar och streck med tjocka färgkritor, kan tala och förstå 8-10 ord med pekbok, förstår en ”gömmalek” då en vuxen vecklar in en leksak i papper när barnet ser på, kan peka ut kroppsdelar ”Var är näsan” och kan hämta ett föremål på uppmaning ”hämta dockan”.

2,5-3 år- Kan hoppa på hela fotsulan, kan sparka iväg en boll, kan klottra cirklar med penna, kan tala 2-3 ordsatser. Om 2,5- åringen inte klarar 2-ordsatser, 3 –åringen inte 3-ordsatser skickas remiss till logoped/barnpsykolog.  Lyssnar gärna på sagor, klarar enkla rollekar, ”Kör med bilen.” ”Mata dockan”. Om barnet ensidigt undersöker leksakerna med munnen eller bankar dem i bordet konsulteras barnpsykolog/logoped. Kan benämna och använda föremål ; be barnet peka ut docka, bil, boll och hund. Om barnet inte spontant benämner föremålen så ska de svara när man frågar ”vad är det här”