Kontroll, psykologisk behandling

Ett sätt att beskriva den psykologiska behandlingen är att man skall "kalibrera om" sin säkerhetskänsla. Inte bli säkrare, utan stå ut med viss osäkerhet. Det är lätt att ta till sig denna idé eller princip, men det hjälper inte att bara förstå, man måste träna systematiskt. Alltså:
1 förstå principen - få den förklarad, acceptera att det kan vara en meningsfull behandling för en själv
2 träna – generalisera, dvs effekten av träningen skall sprida sig till andra situationer. 

Det är en fördel om behandlingen kan ske i den miljö där problemen finns – här i hennes hem. Underlättar förståelsen, analysen, men också generaliseringen. 

Hon visar hur hon brukar göra när hon kontrollerar, och behandlaren hjälper henne att testa att göra på annat sätt, dvs så småningom utmana vanorna, tvångshandlingarna. 

Exponeringen innebär ofta vid kontrolleringstvång att man ”gör fel”, t ex sätter på spisen, stänger av den ”slarvigt” och går därifrån. 

Behandlaren använder ofta ordet ”testa”. Man måste hitta en nivå på träningen som är lagom svår, och hon är med i denna process. Hon vet inte heller hur jobbiga uppgifterna kommer att vara, vad hon kan klara av. Hon behöver testa. 

Inte skrämma henne, inte göra att det blir obehagligt. 

Behandlaren visar respekt, lyssnar på hur hon känner, vad hon tycker. 

Hon skall komma fram till en lämplig ”hemuppgift” – det hon skall göra mellan de träffar hon har med behandlaren. 

När hon testar att bryta ritualerna när hon lämnar hemmet är ju inte behandlaren med inne i lägenheten. Om han är det kan det lätt bli så att det blir hans ansvar och att hon inte tränar på att utmana och att stå emot impulsen att göra om, kontrollera. 

Att bryta försäkringsmönstret med mamman är viktigt för dem båda och de testar olika sätt att göra det i små steg. Att ändra vanorna kan vara svårt för dem båda.